Jag har bittert insett under åren att jag har ett beroende.
Mat och skräpmat, men framförallt socker!
Att MATEN har kontroll över MIG, istället för tvärt om.
Att jag levt för att äta istället för att ätit för att överleva.
Usch
Beroenden bör man ju bryta direkt för att komma ur dom, och det är ju där matberoendet blir klurigt.. För det går ju inte att helt sluta äta!(Eller ja, går och går..)
Men genom att ha insett att jag faktiskt har ett problem, så kan jag numer också försöka förändra beteenden och göra något åt det. Det tar tid och man får återfall, men man lär sig hela tiden och återfallen blir mindre och under kortare tid..
Det låter helt stört nu när jag läser det jag skrivit, men det är ju precis det mitt beteende till mat är.. STÖRT!
Ville bara dela med mig för jag vet att jag inte är den enda med detta problem.
Man måste bestämma sig för att ta tillbaka kontrollen.. Steg för steg, dag för dag, det är jobbigt, men det går och det är möjligt!