F.L.Y- First Love Yourself!
Har glömt mobilen hemma.
Störande som fan!
Nu märker jag hur beroende jag är av att ha den bredvid mig HELA TIDEN!
Hemskt egentligen.
Det slog mig också precis att jag faktiskt har klarat av att hålla min vikt i 3(!!) månader nu! Eller ja, rättare sagt den 19de.
Visst att det gått lite upp och ner vecka för vecka, men totalt sett så har jag hållt mig.
Och det är ju faktiskt jävligt bra, det är ju något jag aldrig klarat av tidigare!
Så en redig klapp på axel åt mig själv som är så jävla grym. :)
Har ju pratat endel om hur viktigt det är att jobba med sitt huvud.
Det sägs ju att om man får höra något tillräckligt ofta så tror man tillslut att det är sant, både åt det possitiva och negativa hållet.
Så varför trycker man ner sig själv dagligen med elaka ord?
Nu har man ju mobbat sig själv under så många år, "usch så äcklig mage", "men gud vilken valkig rygg", "det går ju inte få fladdrigare armar än vad jag har" osv osv. Så det är ju inte konstigt att man inte tycker att man duger.
Men om jag istället tänker, tillräkligt många gånger, att "min mage är rätt fin ändå, det är ju inget fel på den!", så kanske jag tillslut, innerligt, faktiskt börjar tycka det också!
Det är ju lätt värt att försöka. Betydligt trevligare (och svårare, konstigt nog) att proppa sig själv med fina ord om sig själv än tvärt om.
Och i vems ögon är det som jag inte duger?
Det är ju främst mina egna!
(och skulle någon annan tycka det så är det deras problem, inte mitt)
Så det är alltså JAG SJÄV som får mig att gå runt och må dåligt över mig själv!?
Ja men ni hör ju så idiotiskt egentligen. Det är ju bara skrota det ekorrhjulet fort som fan!
Jag är lika jävla bra som någon annan, jag är lika mycket värd att behandlas med respekt och jag är minst lika smart och vacker!
Och jag tänker aldrig mer tillåta mig själv att tro annat!
Enough is Enough!
Puss!
